Idag har jag äran att återigen presentera en mycket speciell gästskribent här på Lacky Corner. Nämligen min äldste son. Han har skrivit här en gång innan och det blev succé så jag lät han härja fritt till manikyren jag gjort för dagens tema som är Snow.
Snö.
Snö.
Snö.
Intressant fenomen, snö. Vi
spenderar ca åttio procent av året med att gnälla så fort det regnar, tills det
blir vidrigt kallt och obehagligt ute, då är regn det mysigaste som finns och
det kommer på tok för lite. ”Åh, hoppas snön får ligga kvar till jul!” är på
ett teoretiskt stadium samma mening som ”Åh, hoppas det blir översvämning till
midsommar!”, ändå hör man betydligt fler yttringar av den tidigare meningen än
den senare.
Så nu ska jag i egenskap av
nagellacksbloggsveteran och expert på all kosmetika recensera min mammas
snö-manikyr, i väntan på den efter inledningen oundvikliga
översvämning-manikyren om drygt ett halvår.
Här ser vi ett tydligt exempel på hur modeindustrin skapar omöjliga
skönhetsideal
Det
första som slår mig när jag ser bilden ovan är någonting i stil med ”ja, det är
en avbildning av snö jag tittar på” och det gör mig djupt oroad. Här sitter jag
och tycker att ett helt normalt snöfall ser ut som på bilden, med glimrande blå
bakgrund och tydligt skiljaktiga vackra snöflingor, vilket oundvikligen kommer
sluta i att jag blir besviken när jag går ut en vinterdag och möts av den här
synen:
Jippie, på med pjäxorna!
Detta kan liknas vid
modeindustrins eviga retuscherande av modeller som ofta anklagas för att ge en
orimlig bild av hur människor ska se ut, och det är ju inte bra.
Man hade dock kunnat argumentera
att snöflingor faktiskt ser ut ungefär som på bilden, bara det att de är väldigt
små så man hinner inte uppfatta detta i stormen av skönhet och julefrid som
demonstrerades på föregående bild, men å andra sidan kan jag till exempel inte
ta en bild på en liten del av mina byxor och använde den som bevis på att jag
har god klädsmak.
Dagens outfit, observera det vågade, men ändå stiliga färgkombinationen
mellan skorna och t-tröjan
Men, ja, lacket, det här handlar
(läs: ska börja handla) om själva manikyren som en manikyr ju. Helena har här
valt ett djupblått, små-glimmigt lack som grund, vilket funkar utmärkt för att
skapa ett stämningsfullt sceneri, om vi släpper realismen som måttstock, det
vill säga (för att vara helt ärlig är min favorit-målare en herre vid namn
Salvador Dahli, och två av mina favoritfilmer Inception och Cabin in the woods,
(Se den, pausa just nu och se den, läs vidare sen) så vi gör kanske bäst att
släppa det där om realism).
Temat för dagens nail art var
snö, och detta är gestaltat med snöflingor. Bravo.
Flingorna är bra gjorda (då jag
är bekant med min mors ritningsprecision misstänker jag att de är stämplade,
men jag såg det inte hända) och som jag tror jag nämnde tidigare så ser man vad
det är hon försöker förmedla.
Likheten är slående
Till snöflingorna har hon valt en
vit färg. Mycket bra.
Jag har inte fått det bekräftat,
men jag antar att hon även använder något underlack tillika överlack av nåt
märke vars namn jag troligen ändå skulle glömt.
Ett extra plus i kanten för att
alla flingorna är unika och slipper dela form med deras färdkamrater, det är
faktiskt realistiskt. Jag pratar både om den övre och undre bilden här ovan.
Avslutningsvis tänkte jag bara
hälsa en god jul till alla mina trogna läsare, och då jag inte gjort den
planerade electro-tolkningen av bjällerklang jag funderade på tidigare i
månaden kommer här en jullåt lika genialisk som den är fruktansvärd, av den
troligen allra mest inflytelserika producenten under de senaste nio åren och en
personlig favorit: Diplo
Jag säger tack till min unika älskade unge för att du återigen underhållit oss med dina tankar. Ibland är det rätt skönt att få lite perspektiv på det man gör!
Om ni vill se mera snömanikyrer kollar ni in till
Nailed It NZ.