United In Grey - A-England Ascalon

Fredag, solen skiner och jag ska jobba en liten stund. Helt ok faktiskt.

Inte nog med att det är United In Grey tema det är ju faktiskt holofredag också så jag passar på och kombinerar de här två med ett fantastiskt fint lack från A-England.

Ascalon är grått, men med mycket lila ton i sig och så holo också även om det inte är det mest framträdande i lacket kanske. Normalt sett så är A-England helt fantastiska att lacka med och det var inget större problem med det här heller, men lite lite holosjuka upplevde jag faktiskt. I alla fall så är täckningsförmågan som vanligt och två lager räckte utan problem. Jag har ett lager Poshé över också.

Misstänker att ni redan förstått att det här är ett lack som faller mig i smaken utan minsta tvivel. Elegant, diskret med något alldeles extra. Kan det bli så mycket bättre?

Jag vill skriva lite om temat också, fast ändå inte För idag vill jag göra er lite extra uppmärksammade på en organisation som hjälper familjer med sjuka barn på ett sätt som ingen som inte varit i situationen kan förstå. Jag pratar om Ronald McDonald org. Det här är en organisation som genom donerade medel bygger hus i närheten av sjukhus. Alltså inte sjukhus utan hus för dom som är sjuka där man om man har svårt sjuka barn som inte kan få komma hem, men ändå klarar sig utanför sjukhuset en stund kan få bo i en miljö som blir mer hemlik och lugn än på ett sjukrum. Och där man kan få bo tillsammans med övrig familj för att vara nära det sjuka barnet även om inte det kan bo på McDonalds huset.

Men det handlar inte bara om att få bo i ett hus där man kan laga mat själv och få en stund i lugn och ro utan lika mycket om gemenskapen som det blir när man bor ihop med andra som själva är i samma situation eller kanske i en mycket värre situation än din egen familj. För jag upplevde att det var ok att prata om allt och att alla stöttade varandra så gott man kunde. Och så får vi ju inte glömma personalen heller. Den fantastiska personalen som också var ett stöd och hjälp.

För vår del var det här som en oas att få komma till. Att få egenlagad mat och sitta i soffan i vardagsrummet med en kopp te eller kaffe. Slippa höra springet i korridoren eller pipet från larmen uppe på avdelningen. Ni anar inte vad det betyder!

Friday, the sun is shining and I 'll be working a little while. Fells ok, actually.

Not only is it United In Grey theme but it's also holofriday so I combine these two with a fantastic polish from A-England.

Ascalon is gray, but with a lot of purple tone in it and holo also even if it is not the most prominent in the polish maybe. Normally A-England is absolutely fabulous to paint with and there was no major problem with this either, but a little bit I experienced a bit holo sickness. In all cases the coverage is as usual very good and two layers is enough. I have a layer of Poshe too.

I suspect that you already understand that this is a polish that is suits me perfect. Elegant, discrete but something special. Can it get much better?

I want to write a little bit about the theme as well, but still not exactly about the theme. Because today I want to give an organization a little extra attention. An organization that helps families with sick children in a way that no one who has not been in the situation can understand. I'm talking about Ronald McDonald org . This is an organization that uses donated funds to build houses near hospitals. Houses that is for familys with sick children that needs to stay near their child or when the child is well enough to leave the hospital for a while but not ready to go home yet. A place were you get a home feeling away from home. Somewhere you can cook your own food. A place away from the hospital environment. And also a place where the sibblings can be near their sick sister or brother as well even when the person who is sick can't stay there. 

But it 's not just about getting to stay in a house where you can cook for yourself and get a moment of peace and quiet but just as much about the community as it gets when you live with others who are also in the same situation or maybe in a much worse situation than your own family. Because I felt that it was ok to talk about everything and everyone supported each other as best they could. And lets not forget the staff either. The amazing staff who was also a support and help.

For us, this was like an oasis to come to. Gaining self- cooked food and sit on the couch in the living room with a cup of tea or coffee. Avoid hearing the running in the hallway or the beep from the alarm that it is at the hospital ward. You have no idea what it means!